Johannibal

Ja, nu var det ett tag sen jag uppdaterade vad som händer med projektarbetet! Det har faktiskt i ärlighetens namn stått ganska stilla pga läxläsning, körteori, resor och lov och annat som tar min värdefulla tid. Men nu är jag på gång igen. Tack för inspirationen, Toonfisk! Väldigt användbart. Igår fick jag faktiskt nästan ihop en helt ny låt. Jag lägger ut den här, oredigerad och ofärdig, men jag antar att ni vill följa mitt arbete på djupet. Det är ännu en löjlig, melankolisk kärlekssång, sådana som jag är bäst på verkar det som. (Än så länge! Jag vill inte fastna där!) Frågan är vad jag ska titulera den?

You’re so beautiful when you sleep

With your head full of dreams

Whirling inside out into me

I don’t know you I defend what is mine you cannot have

Still I love to be around you

 

So please don’t let me fall

Everytime I hear you calling

That is rude and you know it

You do it cause you think it’s fun

 

Your eyes had the shape of dawn

Soaring out of the night and into the morninglight

Which used to frighten me so much before…

 

Now don’t be so shy

You know you’re a  piece of art

I can look at you and do nothing more than sigh

You touched me by coincidence

Or are you really trying to put me down

Where I already am?

 

So please just let me fall

It would be easy it would at least be warm

I wouldn’t mind getting caught I wouldn’t mind getting lost

Just blow my dearest mind away

I’ve no use for it anyway

Cause you’re so beautiful when you sleep

Jag har tjatat och tjatat på min pappa om att han ska prata med sin käre arbetskamrat Benny om studiotid. Jag tänkte eventuellt 22-23 november. Vad säger du om det Toonfisk? Ska bara fråga Victor m. fl också (de övriga instrumentalisterna) Eller så spelar jag alla instrument själv! Det skulle nog låta... intressant. Ajöss så länge!